Jag vet inte vad jag trodde skulle hända när jag påbörjade mina högre studier. Eller jag trodde väl att jag skulle plugga halvt ihjäl mig och komma topp-fem på varje uppsats och att jag skulle tycka det var jättekul att lära mig en massa nyttiga och intressanta saker. Men det var ungefär det. Jag trodde det skulle vara på fysisk och psykisk distans. Jag trodde jag skulle vara isolerad från det jag studerade. Jag trodde inte att hela min person skulle fundamentalt förändras, att allt jag trodde jag visste skulle kastas omkull, att min syn på livet, världen och människor skulle förändras radikalt. Att jag dagligen skulle förfäras över våra strukturer som bygger på sig själva genom orättvisorna de underbygger. Och vem är det egentligen som bestämmer? I nyheterna pratar man om att demokratin är hotad, och i Storbritannien kan man krasst konstatera att repsekten för demokratin har varit borta sedan länge - speciellt bland de som bestämmer. Korruption, illvilja och mygel från de som hävdar att de längst ner på samhällsstegen utnyttjar systemet. Innocent until proven guilty verkar ej gälla längre i det Britain som numera är väldigt långt ifrån Great, där politiker som kategoriskt ligger i topp 10% av årlig inkomst står i parlamentet och skrattar - alltså SKRATTAR - åt medborgare som förlorar sina jobb i ett land där ekonomin krymper och arbetslösheten går upp. Ja, man hade ju kunnat bli aktivist för mindre.
För övrigt kan jag varmt rekommendera boken Time for Outrage!, skriven av den franska diplomaten Stéphane Hessel som på ett mycket koncist vis belyser hur frihet, jämlikhet, broderskap har trängts undan av den så-kallade "fria" marknaden.
No comments:
Post a Comment