9/12

All these things shall love do unto you
that you may know the secrets of your heart,
and in that knowledge become a fragment of Life's heart.

Jag var ganska religiös som barn, jag läste bibeln på skolbussen och bad till Gud varje kväll innan jag gick och lade mig. Detta ända fram tills jag tio, elva år. Nu verkar det jättekonstigt. Ingen i min familj är religiös och jag är verkligen inte religiös nu men då trodde jag att jag var det. Visst har jag läst stycken ur religiösa skrifter sedan dess men jag har aldrig känt mig särskilt nära texterna eller vad de handlar om, på samma sätt som jag inte känner mig nära händelser från svunnen tid jag läser om i olika historieböcker.

When you are sorrowful look again in
your heart, and you shall see that in truth
you are weeping for that which has been
your delight.

Första gången jag läste Khalil Gibrans Profeten var lite över ett år sedan. Att säga att detta litterära verk förändrade mitt liv hade sannerligen varit att ta i, men när jag flyttade till Afrika och endast kunde ta med en bok var det Profeten jag valde. Den är fylld med anteckningar, mina egna funderingar om Gibrans texter vilka jag vid detta laget kan utantill. Boken är faktiskt ganska söndernött om jag ska vara ärlig, men ändå får jag exakt samma känsla varje gång jag läser ur den. Det finns ingen bok som berört mig så mycket och kanske har jag nu en aning om hur det känns att kunna vända sig till en helig skrift för råd och vägledning. För ofta vänder jag mig till Khalil Gibran.

Into the seasonless world where you

shall laugh, but not all of your laughter,

and weep, but not all of your tears.