Monday 18 June 2012

18/6

Det kostar att vara framgångsrik, kan jag krasst konstatera efter att ha blivit erbjuden en sannerligen eftertraktad praktik hos en av Storbritanniens yngsta MPs. Även om jag är fantastiskt tacksam och själaglad över att ha fått en sådan möjlighet är det med något bittersöt underton jag glatt (ping oxymoron) accepterar erbjudandet. Givetvis är det en erfarenhet som inte kan mätas i pengar då det ger en fantastisk push på mitt annars ganska trista CV (hej volontärkampanjande!) men oavsett står det klart att hade jag inte haft den fantastiska turen att det finns folk i min närhet som har möjligheten att backa mig ekonomiskt när det kommer till projekt gällande min framtida karriär så hade det varit fullständigt omöjligt att tacka ja till praktiken hos ovanstående MP. Praktikkulturen i framförallt Storbritannien finner jag alltför frustrerande och osmaklig för att kunna kommentera fördelaktigt. I synnerhet då det ofta gäller praktik för folk som tjänar en ansenlig summa pengar, må det vara inom branscherna mode, fotografi, journalistik, politik, reklam etc. Med kulturen kommer faktumet att man som oduglig student - oavsett hur intelligent, analytisk och akademiskt framgångsrik man än är - ska vara väldigt tacksam för att ens få möjligheten att visa framfötterna, oavsett i vilken samhällsklass dessa fötter först tog sina stapplande steg. Den riktiga världen bryr sig inte om hur mycket man har på sparkontot eller hur mycket mamma och pappa tjänar, tjänar de inte tillräckligt och därför inte kan hjälpa till ekonomiskt har  deras avkommor ingen möjlighet att jobba gratis (det vill säga praktisera) vilket underbygger samhällsklasserna där de längst ner på samhällsstegen oundvikligen kommer finna det ytterligare svårare att armbåga sig in i branscherna där man måste jobba gratis i månader eller år för att kunna bygga upp ett bra CV. Och nej, livet är inte rättvist, men det får väl vara någon jävla måtta på hur orättvist det får lov att vara. Jag är fortfarande ung och naiv nog att tro att det är det politiken ska handla om. Rättvisa. Jag ger det ett år till, sen är jag nog desillusionerad för evigt.

Konklusion: praktikkulturen är skit.
Konklusion 2: det ska bli kul med praktik!
Konklusion 3: jag har gett vika för systemet.
Konklusion 4: fan.

No comments:

Post a Comment